Hugo på besök

Idag hade Tistel den tvetydiga äran att träffa lille Hugo för första gången. Han var oerhört konstig, och mer än en smula läskig.

Värst var det givetvis när han skrek. Den stackars lilla katten visste då inte vart hon skulle ta vägen, sprang runt och jamade, var fullkomligt livrädd och började bita sporadiskt på Hugos stackars mamma som satt där på golvet. Efter ett långdraget mattegos kunde stackars älsklingskräket tillslut ta sin indignerade tillflykt till balkongen och på betryggande avstånd hålla kolla på mina ljud och rörelse skräpet gjorde.

Matte den förrädaren kände däremot att hon mycket väl kan vänja sig vid lillskräpets närvaro.

Jag älskar de där argrynkorna i pannan!

Nu ska dock denna matte börja smöra för sin katt och se om hon kan bli förlåten för dagens fraterniserande med den mycket lilla fienden.

400 gram

En öl i trevligt sällskap som skulle sluta vid åtta, men hux flux var klockan närmare elva... gullig gam och den allvetande skäggprydde som fann varandra och därmed gav möjligheter för mig att leva ut lite av min retstickepotential...sommarschemat som nu rullat igång och tryggar inkomsten och en dos av allmänt fantastiska stunder...lille Hugo som bevisat att han sannerligen är en i familjen och gått upp 400 gram på en vecka...blad som faller (den enda berättelse jag avslutat) som förvånade både i händelser och det (ego) riktigt bra språket och personbeskrivningarna. Lägg till detta en stundande ledig helg i den taggigas mjuka sällskap, så skulle jag säga att livet är ganska trevligt just nu (även om jag börjar frukta att jag är den enda jag känner som kommer att vara singel när sommaren är slut). Den stora frågan som dyker upp är om helgen skall ägnas åt koptiska eller åt berättelser.