ditt skratt

Irriterande nog slet de ljuva första tonerna av Tori Amos "Taxi Ride" mig ur förtrollningen hos det sista kapitlet i "Daughter of the Empire". Efter en stunds fåraktigt stirrande på telefonen fick namnet plötsligt betydelse: min Maugrariss. Ilska, irritation, besvikelse...allt rann bort när jag hörde hennes röst; istället kom saknaden. Förklaringarna tappade sin mening när vi skrattade tillsammans och studsade runt bland varandras tankar. Jag fastnade i en känsla som ledde till en dikt, som även om den skrevs för flera år sedan känns levande i nuet:

jag klev ut i solskenet
ut framför dina fötter
och in i ett minne

ett minne av alldeles för billig öl
kvalmiga tankar och dånande musik
av skor som läckte ensamhet
när du bad mig vingla bort
genom en stad jag inte kände
och sveken som rann ut över kullerstenarna

Och jag vet att det är allt
allt som jag vill säga, sedan gå
för jag är modig i solskenet
men du skrattar åt ett skämt
ingen av oss glömde
och ditt skratt passar fortfarande
perfekt i mina händer

Och jag minns att vi lärde oss
att aldrig tala om löften
för de var farhågor om framtida svek
som blev självuppfyllande profetior
och hur långt borta du än var
kunde jag alltid känna tryggheten
i att släcka alla lampor
och veta
att vi delade mörkret mellan oss

Och vi talar fortfarande aldrig om löften
men ditt skratt passar i mina händer
och jag ser hur lätt du fångar det
när jag kastar det tillbaka
och när du säger att
mina ord kan vara ditt lugn
de dagar du önskar det
att jag kan vara tryggheten i din röst
vet jag att vi delar ett minne
att kliva in i genom solskenet

så vi talar om drömmar, om framtidsplaner
för vi vill vara nära
vara vänner
utan att binda varandra
så vi talar inte om löften
för du kan fortfarande var tryggheten i min röst
och ditt skratt passar i mina händer

(och det är inte bara maugrariss som kan känna sig träffad av den)

Sega författare!

Har några författare som jag andäktigt väntar på ska ge ut något nytt, eller ge ut fortsättningarna på sina fantastiska serier. Ibland är sådant inte roligt:
The last dark (sista boken i sista serien om Thomas Covenant den klentrogne) due for realease: 2013!!!!???? Jaha, men då kanske man har större tur med Robin Hobb och sista boken i rain wilds chronciles...okej, den har blivit två böcker, varav den första släpps i april 2012...det är ett år kvar; kan någon tala om för mig vad jag förväntas läsa under tiden? Med försvinnandet litet hopp kollar jag så upp om någon av mina Patricia har något på gång; den totala tystnaden kring McKillip gör mig besviken, men från Cornwell utlovas nytt om Scarpetta under 2011. Synd bara att den vecka boken tar att läsa knappast lär kunna utsträckas in i april 2012. Ännu mer synd är att ingenting tyder på att min favoritkaraktär skulle dyka upp igen.
Det är med en djup suck jag inser att det kanske börjar vara dags att gräva upp nya författare att läsa...men det är ju så tråkigt, man måste ju läsa så mycket dåligt innan man hittar något bra. Jag GILLAR tryggheten i redan vandrade trakter.

Saker att undvika...

...när man är väldigt trött:

- glada arbetskamrater, klockan sju på morgonen; risken för mord är överhängande.

- uttalandet av ord med mer än två stavelser (men stanna helst vid de enstaviga, bara för säkerhets skull).

- att kasta saker mot din hopplöst gnälliga katt (tro mig, det är enda gången du kommer att få in en fullträff i hela ditt liv).

- socker i teet: socker och salt är förrädiskt lika.

- syskon, som retar upp dig tills du är redo att hyra lönnmördare.

- samtal med mamma. Ofrånkomligen måste hon försöka vara förnuftig eller förstående. Sålunda tror hon 1. att du är deprimerad, 2. att du behöver träffa någon att dela ditt liv med, 3. att du överreagerar.

Tråk

En stuga mitt ute i ingenstans långt från allt vad grannar heter och ett arbete med stumma...kanske det skulle göra att man sova ordentligt på nätterna?

En ganska intetsägande uppdatering

Mycket jobb har det varit på sistone; och jag känner bortom alla tvivel att jag kan ha världens bästa jobb. När jag gick och lade mig igår kväll var jag nästan gråtfärdig för att herrarna varit som himla mysiga och fina.Jobbandet varvas gärna med spel, återbesök i Tsurannuani och böckerna Imperiets dotter, och sist men verkligen inte minst:

Sur för att matte ägnar något annat sin uppmärksamhet (och då bara måste man krypa ner i en svart låda ovanpå den stora svarta bokyllan).

Gör sig redo för mord

In action

Men gos är ändå bäst (och matte får aldrig glömma att det är hon som är ägd)