Hugo på besök

Idag hade Tistel den tvetydiga äran att träffa lille Hugo för första gången. Han var oerhört konstig, och mer än en smula läskig.

Värst var det givetvis när han skrek. Den stackars lilla katten visste då inte vart hon skulle ta vägen, sprang runt och jamade, var fullkomligt livrädd och började bita sporadiskt på Hugos stackars mamma som satt där på golvet. Efter ett långdraget mattegos kunde stackars älsklingskräket tillslut ta sin indignerade tillflykt till balkongen och på betryggande avstånd hålla kolla på mina ljud och rörelse skräpet gjorde.

Matte den förrädaren kände däremot att hon mycket väl kan vänja sig vid lillskräpets närvaro.

Jag älskar de där argrynkorna i pannan!

Nu ska dock denna matte börja smöra för sin katt och se om hon kan bli förlåten för dagens fraterniserande med den mycket lilla fienden.