tillbakalutade i soffan
i ett hem som fortfarande har flyttdamm kvar i hörnen
de tysta skratt du fångar
och leende kastar tillbaka
överröstar huvudvärken
en kanna te
en kanna till
hongungslindade ord som bränner i halsen
medan vi klär oss i skuggor av ljus som brinner,
tistelspinn lindar sig om själen medan björkarna sträcker sig utåt
mot oss, mot himlen
de fångar mina tankar och jag vill stanna hos dem
andas med dem
möta solstrålar som silas genom deras grenar
möta regnet som
binder mig vid mig själv
med leenden och skuggor
en spinnande tistel vid min sida
Jag njuter av ditt försök att fånga en känsla. Nu doftar det kanel, utbrunna ljus och mentol i lägenheten. Och jag tror bäst att jag hör en Tistel kurra alldeles utom synhåll...och är det inte svaga toner av Ani DiFranco jag hör? Jo, visst är det så; dina ord kom helt enkelt på besök här hemma ett tag :)
SvaraRaderaDet låter som att mina ord hade en väldans trevlig stund i ditt hem. Och jag måste, kanske inte för första gången, erkänna att jag gillar att få en skymt av min dikter genom dina ögon.
SvaraRadera