Under mitt 14 timmars arbetspass på asp-och gran idag kände jag mig för första gången totalt överflödig och ivägen. Jag ser det som ett stort framsteg och frossar i känslan; känner jag mig överflödig är det uppenbarligen för att jag inte behövs, och om jag känner att jag inte behövs beror det på att jag känner mig säker nog för att kunna behövas. Med ett introduktionspass kvar tror jag därför att jag kommer att fixa detta.
Jag är medveten om överanvändandet av ord som "känner" i detta inlägg, men då jag nyss kom hem efter ett pass som började klockan sju imorse hoppas jag att sådant går att förlåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar