Finaste arbetskamraterna

Jag börjar tro att jag har det. Och att jag är mycket mer del i arbetsgruppen än vad jag tänkt. Igår styrde de upp resan åt mig. Idag jobbade jag när de var på föreläsning. Jag misstänker att min kära mor sade något till någon, för den första som kom tillbaka sjöng glatt "ja må hon leva". Nästa två tog mycket längre tid på sig, och återvände med fem knippen tulpaner (så många blommor har jag nog aldrig fått). Kvinnan jag jobbat med muttrade över att hon inget vetat, och nu på eftermiddagen har sms från ett par till kommit in. Jag måste säga att det är ganska mysigt, på något sätt. De skojade och gjorde ingen jätteoffentlig grej av det, så jag kunde känna att det var lagom och mysigt. Faktiskt inte alls fel. Om än oväntat.