Uppvaknande
ett barnskratt river sömndimmorna ur mina händer
fyller dem med lugn
förvissning
om livet som en självklar plats
Nedstigande
ett samtal som vidrör halvsanningarna
lyser upp de mörka vrårna
upplyser
om jagets storhet i sin litenhet
Uppvaknande
ett leende ord iklätt kaffedoft
förvissar om närvaro
tillräcklig
att hålla i nedstigande
och värna i uppvaknande
(ett hopp att ge tillbaka)
Och hemma väntade en Tistel som saknat mig och hade alldeles tomt i matskålarna. Det kan vara svårt att fånga också betydelsen av den varelsen; all den trygghet och värme hon är.
Din dikt gick rakt in i mitt hjärta - vacker!
SvaraRaderaJag sitter och njuter av dikten, läser den igen och njuter lite till och så läser jag igen. Jag fullkomligt älskar början, den säger liksom allt. Du är fantastisk på att få orden att flyta och måla känslor bland bilderna de skapar.
SvaraRaderaDe båda toffslösa tyckte att du for alltför snart, du är alltid välkommen att sova en god natts sömn här igen. Du kanske till och med kan smitta av dig på den numera (synd att örontoffsarna försvann så fort..) toffslöse lilleman?
Tack ni båda, är ganska nöjd själv också:).
SvaraRaderaAndrea: det erbjudandet är mer än möjligt att jag nappar på förr eller senare, och jag ska göra mitt bästa för en överförd sömndiskurs:).