Toffslöst sällskap

Efter en vistelse hos toffslös och hennes (numera) lika toffslösa unge har jag träningsverk i låren och kan märkligt nog njuta av en natts god sömn i ryggen. Tankar och ord började snurra på tåget hem, och här kommer ännu ett försök att fånga en känsla

Uppvaknande

ett barnskratt river sömndimmorna ur mina händer

fyller dem med lugn

förvissning

om livet som en självklar plats

Nedstigande

ett samtal som vidrör halvsanningarna

lyser upp de mörka vrårna

upplyser

om jagets storhet i sin litenhet

Uppvaknande

ett leende ord iklätt kaffedoft

förvissar om närvaro

tillräcklig

att hålla i nedstigande

och värna i uppvaknande

(ett hopp att ge tillbaka)

Och hemma väntade en Tistel som saknat mig och hade alldeles tomt i matskålarna. Det kan vara svårt att fånga också betydelsen av den varelsen; all den trygghet och värme hon är.

Finaste arbetskamraterna

Jag börjar tro att jag har det. Och att jag är mycket mer del i arbetsgruppen än vad jag tänkt. Igår styrde de upp resan åt mig. Idag jobbade jag när de var på föreläsning. Jag misstänker att min kära mor sade något till någon, för den första som kom tillbaka sjöng glatt "ja må hon leva". Nästa två tog mycket längre tid på sig, och återvände med fem knippen tulpaner (så många blommor har jag nog aldrig fått). Kvinnan jag jobbat med muttrade över att hon inget vetat, och nu på eftermiddagen har sms från ett par till kommit in. Jag måste säga att det är ganska mysigt, på något sätt. De skojade och gjorde ingen jätteoffentlig grej av det, så jag kunde känna att det var lagom och mysigt. Faktiskt inte alls fel. Om än oväntat.

Tog utbildningen just slut?

Jag gillar snö, blåst och yrväder. Dock inte när jag går till bussen halv åtta för att vara på södertörn för seminarium klockan nio. Tjugo minuter senare promenerar en tant förbi och hojtar att alla bussar är inställda. Det blir till att springa till centrum och hoppas på det omöjliga. Och givetvis står inget tåg inne. Närmsta tåg mot södertälje befinner sig i kalrberg!!! (andra sidan stockholm c) och det från i hamnen. Hamnen verkar stå stilla, börjar smått desperat köra SM i gång dit (får inte missa ett tredje seminarium, då blir man underkänd på kursen). I hamn strax efter nio, och givetvis har tåget hunnit gå... kvart i tio ger jag upp (närmsta tåg i tullinge och mitt seminarium slutar kvart i elva), tokfryser en stund till och åker tidigt till jobbet istället (för av någon märklig anledning går länstrafikbussarna hur bra som helst medan sl är fullkomligt lamslaget). Jag avskyr SJ!! Ingen som råkar veta om totalt inställd kollektivtrafik är giltigt skäl att missa ett seminarium för mycket?Eller är det bara att gå om kursen (vilket kan bli knepigt, då detta är sista gången denna utbildning ges)?

Lundahelg

Över helgen bytte jag ett snöslaskigt Södertälje mot ett lerigt Lund. Staden är helt klart mysig - lite samma härliga gammalkänsla som Uppsala, och med en fantastiskt trevlig domkyrka (helt klart snyggare än Uppsalas, om än inte lika mäktig), bästa Tistel mot elva veckor gamla labrador-schäfer-rottweilern Tyke,


Maugrariss mot lillebror




plugg mot rollspel, bio och Dead Space. Riktigt riktigt mysigt att bara åka iväg och helt bortse från den riktiga verkligheten ett par dagar.




Resultatet av en lyckad shopingrunda. Och lillebror börjar ta sig på tefronten.


Och givetvis smörade jag med både leksaker och grisöron. Det är en trevlig känsla att vara avgudad.


Förresten har jag skaffat en kamera:)

aha

ibland är jag slående trög, så det är mycket möjligt att detta är en nyhet endast för mig - min osäkerhet är som störst när den borde vara som minst. genomgående. irriterande. men kanske en strategi för att slippa bli negativt överraskad - det svider mest att misslyckas om man lagt ner energi på det man gör. bättre då med osäkerhet och övertygelse om att det kommer gå åt skogen. och ja, muntan gick äckligt bra.

Det går väl an

Har aldrig varit så dåligt förberedd för en tenta som den muntliga i drömmen om frigörelse som jag vandrar iväg mot snart. Går ändå. Visst kan det blir epic fail av hela allt, men kanske kan det också bli godkänt och skulle vara skönt att känna att jag avslutade något denna termin.

...

"Strangers they're exciting, their mystery never ends
but there's nothing like looking on your own history in the face of your friends"
Ani DiFranco har en förmåga att sätta fingret på de perfekta raderna. Hon kan vara ett geni, och tveklöst den bästa textförfattare jag sprungit på.