Dimma

Jag tror att det är Winnerbäck som sjunger att ensamhet är kvicksand (och följer upp med något fullkomligt urlöjligt om att det blir svårt att köpa mjölk), och personligen håller jag inte alls med. Istället ser jag ensamhet som dimma: lika föränderlig och svår att fånga. Det regnar nästan aldrig där, och bara sällan blåser en vind som har något att förmedla. Trots det är den lätta dimman nästan alltid i rörelse, som lekande dis över fälten en tidig morgon. Likt diser. Den tunga dimman ligger istället alldeles stilla och ogenomtränglig. Den har en tendens att förvränga minnen och skratt, och placera vänner och utsträckta händer ständigt utom räckhåll. I den ena dimman sitter jag i mörker och glömmer tända ljus för att jag ändå inte ser dem, i den andra för att allt ljus ändå är överflödigt. Och ibland tror jag att jag knäckt koden och vet att det är i denna inbyggda kontrast ensamhetens poetiska lockelse ligger.

Hugo på besök

Idag hade Tistel den tvetydiga äran att träffa lille Hugo för första gången. Han var oerhört konstig, och mer än en smula läskig.

Värst var det givetvis när han skrek. Den stackars lilla katten visste då inte vart hon skulle ta vägen, sprang runt och jamade, var fullkomligt livrädd och började bita sporadiskt på Hugos stackars mamma som satt där på golvet. Efter ett långdraget mattegos kunde stackars älsklingskräket tillslut ta sin indignerade tillflykt till balkongen och på betryggande avstånd hålla kolla på mina ljud och rörelse skräpet gjorde.

Matte den förrädaren kände däremot att hon mycket väl kan vänja sig vid lillskräpets närvaro.

Jag älskar de där argrynkorna i pannan!

Nu ska dock denna matte börja smöra för sin katt och se om hon kan bli förlåten för dagens fraterniserande med den mycket lilla fienden.

400 gram

En öl i trevligt sällskap som skulle sluta vid åtta, men hux flux var klockan närmare elva... gullig gam och den allvetande skäggprydde som fann varandra och därmed gav möjligheter för mig att leva ut lite av min retstickepotential...sommarschemat som nu rullat igång och tryggar inkomsten och en dos av allmänt fantastiska stunder...lille Hugo som bevisat att han sannerligen är en i familjen och gått upp 400 gram på en vecka...blad som faller (den enda berättelse jag avslutat) som förvånade både i händelser och det (ego) riktigt bra språket och personbeskrivningarna. Lägg till detta en stundande ledig helg i den taggigas mjuka sällskap, så skulle jag säga att livet är ganska trevligt just nu (även om jag börjar frukta att jag är den enda jag känner som kommer att vara singel när sommaren är slut). Den stora frågan som dyker upp är om helgen skall ägnas åt koptiska eller åt berättelser.

ditt skratt

Irriterande nog slet de ljuva första tonerna av Tori Amos "Taxi Ride" mig ur förtrollningen hos det sista kapitlet i "Daughter of the Empire". Efter en stunds fåraktigt stirrande på telefonen fick namnet plötsligt betydelse: min Maugrariss. Ilska, irritation, besvikelse...allt rann bort när jag hörde hennes röst; istället kom saknaden. Förklaringarna tappade sin mening när vi skrattade tillsammans och studsade runt bland varandras tankar. Jag fastnade i en känsla som ledde till en dikt, som även om den skrevs för flera år sedan känns levande i nuet:

jag klev ut i solskenet
ut framför dina fötter
och in i ett minne

ett minne av alldeles för billig öl
kvalmiga tankar och dånande musik
av skor som läckte ensamhet
när du bad mig vingla bort
genom en stad jag inte kände
och sveken som rann ut över kullerstenarna

Och jag vet att det är allt
allt som jag vill säga, sedan gå
för jag är modig i solskenet
men du skrattar åt ett skämt
ingen av oss glömde
och ditt skratt passar fortfarande
perfekt i mina händer

Och jag minns att vi lärde oss
att aldrig tala om löften
för de var farhågor om framtida svek
som blev självuppfyllande profetior
och hur långt borta du än var
kunde jag alltid känna tryggheten
i att släcka alla lampor
och veta
att vi delade mörkret mellan oss

Och vi talar fortfarande aldrig om löften
men ditt skratt passar i mina händer
och jag ser hur lätt du fångar det
när jag kastar det tillbaka
och när du säger att
mina ord kan vara ditt lugn
de dagar du önskar det
att jag kan vara tryggheten i din röst
vet jag att vi delar ett minne
att kliva in i genom solskenet

så vi talar om drömmar, om framtidsplaner
för vi vill vara nära
vara vänner
utan att binda varandra
så vi talar inte om löften
för du kan fortfarande var tryggheten i min röst
och ditt skratt passar i mina händer

(och det är inte bara maugrariss som kan känna sig träffad av den)

Sega författare!

Har några författare som jag andäktigt väntar på ska ge ut något nytt, eller ge ut fortsättningarna på sina fantastiska serier. Ibland är sådant inte roligt:
The last dark (sista boken i sista serien om Thomas Covenant den klentrogne) due for realease: 2013!!!!???? Jaha, men då kanske man har större tur med Robin Hobb och sista boken i rain wilds chronciles...okej, den har blivit två böcker, varav den första släpps i april 2012...det är ett år kvar; kan någon tala om för mig vad jag förväntas läsa under tiden? Med försvinnandet litet hopp kollar jag så upp om någon av mina Patricia har något på gång; den totala tystnaden kring McKillip gör mig besviken, men från Cornwell utlovas nytt om Scarpetta under 2011. Synd bara att den vecka boken tar att läsa knappast lär kunna utsträckas in i april 2012. Ännu mer synd är att ingenting tyder på att min favoritkaraktär skulle dyka upp igen.
Det är med en djup suck jag inser att det kanske börjar vara dags att gräva upp nya författare att läsa...men det är ju så tråkigt, man måste ju läsa så mycket dåligt innan man hittar något bra. Jag GILLAR tryggheten i redan vandrade trakter.

Saker att undvika...

...när man är väldigt trött:

- glada arbetskamrater, klockan sju på morgonen; risken för mord är överhängande.

- uttalandet av ord med mer än två stavelser (men stanna helst vid de enstaviga, bara för säkerhets skull).

- att kasta saker mot din hopplöst gnälliga katt (tro mig, det är enda gången du kommer att få in en fullträff i hela ditt liv).

- socker i teet: socker och salt är förrädiskt lika.

- syskon, som retar upp dig tills du är redo att hyra lönnmördare.

- samtal med mamma. Ofrånkomligen måste hon försöka vara förnuftig eller förstående. Sålunda tror hon 1. att du är deprimerad, 2. att du behöver träffa någon att dela ditt liv med, 3. att du överreagerar.

Tråk

En stuga mitt ute i ingenstans långt från allt vad grannar heter och ett arbete med stumma...kanske det skulle göra att man sova ordentligt på nätterna?