Stackars

Det har faktiskt varit ofattbart synd om mig de senaste dagarna. Försökte skrämma bort förkylningen som dök upp på tisdagen men en tur till packet i Linköping dagen därpå. Resultat: packet och förkylningar är på för olika nivåer för att ta ut varandra. När detta sedan följdes upp med vaknatt på jobbet i lördags var katastrofen, givetvis, given. Söndagen och måndagen kan kort och gott sammanfattas i ordet lidande. Jag avskyr verkligen att vara sjuk, och jag är dessutom väldigt dålig på att vara det; tycker att jag ska klara precis lika mycket som när jag är frisk och spelar upp elakirriterade monologer om mig själv när jag inte gör det. Och att i detta kastas mellan att svettas och tokfrysa, bli andfådd av att tänka på att röra sig, ha en huvudvärk som uppenbarligen hyser personligt agg mot en och hosta 90% av den vakna tiden. Jag säger nej. Nåväl, det positiva är att jag faktiskt orkar gnälla idag, så att jag sovit ungefär ett av de senaste två dygnen har uppenbarligen gjort skillnad.