"Adversus haeresis" - skulle knappast tro det.

På In och Finn tidigare idag började Maugrariss och jag diskutera adventsljusstake. Maugrariss är inte mycket för julen men tycker att traditioner är mysiga, om de inte är alltför traditionella. Efter en lång stunds dividerande och fjantade stod vi så där med dekorsand och fyra blockljus. Då fick jag syn på ett äppelformat ljus, föll pladask och började redogöra för min idé att det måste eldas på sista advent; Eva och Adam åt av kunskapens frukt (enligt många bildframställningar ett äpple) och de har namnsdag omkring jul, så då borde paradisberättelsen kunna härledas till omkring den tiden (förvisso är förläggandet av scenariot till denna tidpunkt på alla vis en historisk osäkerhet, men så är även idén att Jesus skulle vara född på julafton, men på det symboliska planet fungerar det alldeles utmärkt). Vidare har jag blivit uppenbarligen blivit minst sagt svårligen tjusad av kätterier i form av gnosticismen, och somliga av de gnostiska texterna omtolkar paradisberättelsen. I dem blir ormens uppmaning att äta en rättmätig handling riktad mot en ond guds förtryck, och själva ätandet av frukten bringar människorna kunskap om tillvaron och den sanna existensen. När jag kommit så långt i redogörelsen rusade Maugrariss plötsligt iväg mot andra änden av butiken, och jag fruktade att jag skrämt till och med henne med mina tankar. Dock återvände hon efter en kort stund med en prydnadsorm i händerna, och givetvis fick den följa med hem. Så nu har vi en fullkomligt heretisk adventsljusstake, skapad utifrån otraditionalitet och fria associationer kring gnosticismen, som de första tre söndagarna skingrar okunnigheten genom att lysa upp mörkret och den sista hyllar den handling genom vilken enligt somliga religiösa texter människan fick kunskap (ok, detta blev inte precis världens kortaste eller rakaste meningar, men jag har höga tankar om er läskunnighet, kära läsare):