mitt tågpluggande innan 30-timmarspasset igår stördes av en skolklass och en mycket välbekant stämma. följde efter viss tveksamhet rösten till dess källa och fann att mina öron inte bedragit mig. där satt mycket riktigt lotta, min mellanstadielärare - bra lärare var viktiga då, och hon var sannerligen bra. inte på samma sätt som sin make, tillika orvar som lurade mig att jag gillade att plugga. vi pratade lite religion, och hon frågade om framtiden. mitt svar bemöttes med ett storögt och självklart - men det är ju klart att du ska doktorera.
vid lunch idag höll jag och en av herrarna på alpis på att fixa i köket. tóta kom in, åt och lyssnade. slutligen tittade hon upp och hävdade att det är slöseri med min pedagogiska förmåga att jag drömmer om att försvinna in i forskarvärlden.
ibland kan man inte annat än undra vem man är och vad man ska göra med sitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar