så sitter jag här full av nervositet, ensam med en dator och enyas wild child på repeat - every summer sun, every winter evening, every spring to come, every autumn leaving... you don't need a reason, let i all go on and on - i den älskade vinterkylan och snön som fördrev hösten. jag vet att många klagar, men jag är som alltid tacksam. nervositeten beror dock på någonting helt annat... för en vecka sedan mailade jag chefen och förhörde mig om vad hon tror om arbete och arbetsfördelning framöver. i måndags ringde hon och rekommenderade mig att ringa en annan hemföreståndare, som hade kris på vikareifronten. i tisdags var jag där och kände av läget...på söndag börjar jag min intrudoktion - går ut hårt med 35 timmar på tre dagar.
vet att jag på solåkra har fördel av att vara evas dotter, men vet också att tóta marknadsför mig utifrån den hon tycker att jag är på jobbet. så i viss mån har jag iaf skramlat ihop till denna arbetsmöjlighet själv.
och de boende är inte som herrarna på alpis, men fortfarande räknar jag med att få det att fungera, ha kul och samla insikter och lärdomar på kuppen. och det är pengar. kanske att jag kan lösa det med terminen utan csn nu, och kanske att jag kan få in foten på något ställe till och hålla mig kvar och klara mig ekonomiskt om jag blir en oanställd färdigutbildad lärare.
ska dessutom jobba med min gudmor som också är min moders mentor från hennes unga år på solåkra, och med viss sannolikhet samla på mig en massa anekdoter från mammas ungdom - kan bli riktigt spännande.
och så till inläggets titel. plikttrogen som alltid lämnade jag in tjänstgöringsrapporten i god tid. tóta plockade upp den och svarade med inläggets titel, och vad kunde jag göra annat än le. kvinnan oroar sig för att förlora mig som vikarie till någon annan gård. det tycker jag säger en hel del värmande saker. sedan att det är en förlust jag bestämt mig för att hon knappast lär lida så länge jag har något att säga till om, säger väl en hel del det också - om hur bra jag mår av att jobba på alphyddan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar