föryngringspromenad

tistel krävde med sin alldeles extra gnälliga stämma en extra promenad nu på kvällskvisten. jag tänkte att det kanske var precis vad som krävdes för att driva bort feberfrossan och locka tillbaka luktsinnet. så mycket väl påbyltade, för att vara jag iaf, gav vi oss ut i en fin solnedgång och uppehöll oss en stund vid en knallröd rönn. oerhört vackert. därefter satte tistel fart mot ett rejält snår. jag släppte kopplet och lät henne springa, tänkte att jag skulle möta upp henne på andra sidan där det inte såg lika tjockt ut. det var det inte heller. dock väntade en förrädiskt dold grop på mig...
när vi väl kom in igen kände jag mig inte ett dugg friskare. men brett leende, med kvistar i håret, diverse rivmärken och möjligen en lätt stukad fot kände jag mig definitivt lite mer som tolv igen.